KöpingMolnigt

Magazin24

FOTO: PIXABAY

”Jag litar inte på äldreboenden längre”

INSÄNDARE Kritisk insändare om vården i Arboga.

Debatt · 6 sep, 2017 kl. 15:27

Jag började läsa till undersköterska hösten 2016 på ’Vård-och omsorgscollege’ i Arboga. Höstterminen var superbra och när det var slut så var jag mycket nöjd med läraren vi hade haft och klassen. Men våren 2017 blev inte alls bra. Det var otroligt tufft och nästan ingen fick godkänt på proven.

Dock så var när det var dags för praktiken som allt gick åt skogen.

Jag skulle få vara ute på ett äldreboendet på landet. Jag hade en kompis som jobbade extra där och hon trivdes. Jag fick komma på besök och det verkade bra. Första dagen på praktiken var också bra, det var roligt.

Andra dagen så hände det. Efter lunch så skulle all ordinarie personal på möte och de hade satt in vikarier på alla avdelningar, men bara en vikarie på den avdelningen jag var på. H*n hade inte jobbat där mycket alls. När personalen skulle gå på möte så la en ordinarie personal ett larm i min ficka. Jag har aldrig haft hand om ett larm och frågade varför jag som elev skulle ha det.

Personalen sa ”Om nummer **** larmar så måste du springa!” Jag svarade med att jag är elev samt aldrig har hållit i ett larm. Jag ville inte ha det ansvaret. Vikarien var inte sugen på att ha mig på sitt ansvar av vad jag kunde förstå.

När personalen gick så skrattade dom åt mig och sa ”Haha hon ser ju livrädd ut!” TRO PÅ FAN ATT JAG VAR LIVRÄDD NÄR JAG BLEV LÄMNAD MED ETT LARM SOM JAG ALDRIG HAR HÅLLIT I OCH INTE KAN NAMNEN PÅ DOM ÄLDRE SOM BOR DÄR.

Klockan tickade och jag hade panik, jag var livrädd och visste hur fel detta var. Larmen gick för fullt och jag gjorde mitt bästa där och då, för de äldres skull.  Till slut fick jag gå hem och jag grät hela vägen. Jag berättade allt för min mamma och storasyster när jag kom hem och ringde sedan rektorn. Hon sa att jag skulle ta upp detta med chefen på äldreboendet, vilket jag gjorde dagen efter.

Morgonen därpå gick jag till chefen och berättade allt som hänt och hur jag upplevde det. Jag visste också vad som var rätt och fel, jag var ändå elev och det finns regler. Hon var förstående och vi hade även samtal med min handledare som bad om ursäkt.

Jag sa att jag gärna fullföljer min praktik men var lite på min vakt. Jag hade tappat lite förtroende för personalen och chefen. Varför hade ingen annan sagt ifrån?
Den dagen så hörde jag en ordinarie personal som inte sa så roliga saker om en boende. ”Åh nej måste jag gå in till *****, h*n är så jobbig och jag vill inte…” Personen i fråga sa detta när h*n stod med sin kaffekopp och hade inte bråttom trots larm.

Sen var det påsk och jag hade ingen praktik då. Veckan efter så blev jag kallad in på jobb, jag hade ett jobb vid sidan om som jag älskade. Jag kunde inte säga nej då det var lite körigt där.

När min lärare fick reda på detta så ringde hon upp. ”Varför är du inte på praktiken?” - Jag var tvungen att jobba. Har du hört om vad som hände på min andra dag? ”Ja men alltså hur tänker du nu, du vet om att du kan bli underkänd va? Vad gör du då? - Ja då får de väl va så. Jag tyckte jag bevisade bra den dagen att jag kan jobba med äldre.

Sen ville min lärare boka ett möte med mig, min handledare och chefen på äldreboendet.
Jag skrev ut papper på att man kan anmäla händelser som dessa och där det stod tydligt om regler för en elev. (Ja, elev och vikarier är två HELT OLIKA saker). Jag var inte sådär jättepeppad, samtidigt som jag visste att jag inte hade gjort fel. Bad min mamma följa med bara som stöd, hon sa dock inget på mötet.

Under mötet så upplevde jag att chefen inte hade samma inställning som innan. Jag fick en känsla som var lite ”dom mot mig”. Jag tog fram mina papper om incidentanmälan så dom såg att jag var redo att gå vidare med detta.

Jag berättade allt som hade hänt och fick inte det svar jag ville från dom. Jag ville bara ha ett erkännande (som jag fått innan) om att detta var fel och det var inget man kunde skylla på mig. Jag gjorde mitt bästa trots att jag var livrädd och hade panik.  Jag tog också upp att jag inte tyckte de var ok att prata högt om att man tycker att dom äldre är jobbiga. Har man VALT ett jobb så ska man inte klaga sen, punkt. ”Ja, men man måste få spy ut sig förstår du.”
Nä de förstår jag inte. Samt att man INTE gör det när en elev hör. Inga bra förebilder.

I alla fall, min lärare, chefen och min handledare kom fram till följande: ”Jonna har för mycket empati för dom äldre. Du klarar nog inte detta jobb.”
Nu brann jag inombords. Men jag tackade för mig, tog ett underkänt i praktiken och valde att avsluta den där och då.

Grejen blev att följderna inte blev nå bra. Jag får inte jobb inom vården längre, trots att dom skriker efter vikarier. ”Vi hörde om vad du ställt till med på din äldreboendet, du är inte intressant för oss”. Är svaren jag får.

Ja, nu vet ni det. Ni som har Era äldre anhöriga på boenden vet nu att vissa, av personalen kan prata illa om er mamma, pappa, morfar, farbror, ja ni förstår. 
Ni vet nu också att vi elever kan lämnas själva med larm och inte ha en aning om vad som ska göras om någon ramlar eller blir akut sjuk.

Känns det bra för er som har era nära och kära på boenden? Känner ni att de är trygga? Nä, alltså det gör inte jag heller.

Jag kan också meddela att jag inte kommer läsa klart denna utbildning. Jag fick nog tack vare detta och jag kommer satsa på annat nu. Min mamma kommer för övrigt aldrig att få bo på ett äldreboende heller, hon får bo med mig till hennes sista andetag. 

Varför? Jag älskar min mamma och jag vill att hon ska vara trygg. JAG litar inte på äldreboenden längre, varken personalen eller chefer.

Sen undrar jag hur man så att säga ’höjer statusen’ på sitt jobb som undersköterska när man så tydligt visar att ’detta är inget viktigt jobb’.
Vill också tillägga att jag faktist har mött fantastiska undersköterskor, som varit så hjälpsamma när man haft frågor eller så. Men tyvärr finns det för få av dom.

Det har tagit tid att våga skriva ut detta men eftersom ingen i vården vill ha mig som vikarie så spelar det inte längre någon roll. 

Jag är fortfarande arg, ledsen och besviken. När blev empati och känsla en dålig egenskap för att jobba inom vården? 
Tack för ni läste.



Andra har också läst


Kung Karls rektorer: "Vi har längtat efter det här"

Kungsör Nya lokalerna knyter ihop Kungsörs utspridda elever.

Ny nollpoängare för KIS

Bandy Köpingslaget besegrades på bortais.

Resultatbörs: Så slutade helgens innebandymatcher

Så gick det för de lokala lagen.

Så var natten i Västra Mälardalen

Rapport från KAK-området samt Hallstahammar och Surahammar.

Jotti hyllar nyförvärvet: "Väldigt glada att han är här"

Stars nye amerikan Austin Price gjorde 19 poäng i debuten.

Löfven valde Köping framför Stockholm: "Jag vill vara mer ute runtom i landet"

Statsministern om anledningen till att jultalet hamnade i Västra Mälardalen.

Har du fått nya grannar?

Här är några av de senaste lagfarterna inom Köping, Arboga och Kungsör.

Löfven hyllade pionjären från Köping

Statsministern lyfte fram Agda Östlund i sitt jultal.

Vad väntar vi på?

"Som barn trodde jag att Advent betydde Att vänta. För vänta var ju vad man fick göra."

Resultat pimpeltävling

Resultat från pimpeltävling på Kolarbysjön 16/12.

Stämningsfull bridgeavslutning

Lucia besökte bridgeavslutning för Köpingspensionärerna.

Köping Stars vann spännande toppmöte

Dramatisk match i KB-hallen inför 705 åskådare.

Larm om trafikolycka i Arboga

Larmet inkom under lördagsförmiddagen.

Hallsta sänkte serieledarna på bortaplan

Drog till med skräll på Fagerliden.

Kungsör sänkta av sent mål

Tung förlust för Hockeytrean-laget.

Tung förlust för KIS Bandy

Åker hem med noll poäng från Stockholm.