Köping11°Duggregn

Magazin24

INSÄNDARE: "Vad väntar ni på... Att de ska hinna dö?"

Gabriella beskriver vännen Tamaras ständiga kamp med sig själv, sina barn och myndigheterna.

Publicerad 11 november, 2016 kl. 20:00

Tamara.

Hon är tärd. Tärd av hela livet. Hennes liv har präglats av missbruk och kriminalitet. Hon har levt stora delar av sitt liv i ett oändligt, hopplöst mörker. De psykiska sjukdomar hon har, depression och borderline underlättar inte hennes liv.

Sedan 1,5 år tillbaka är hon ren från drogerna. Vägen dit har varit hård och slitsam. Hon har många gånger under resan, tvivlat på om hon någonsin skulle kunna klara av det. All den ångest som konstant plågat henne och dom om blödande såren i hjärtat har känts som de aldrig skulle komma att börja läka. Sakta, sakta har det bildats ärr och smärtan är inte längre outhärdlig.

Hon har den turen, att i sitt liv ha två stora skatter. Något värt att kämpa för även om det skulle kunna komma kosta henne livet. Hennes två fina barn. En son på 17 år och en dotter på 22 år.

En av de största plågorna för henne är vetskapen om att hon själv har en stor del i barnens sorgsenhet och att hennes val i livet bidragit till att barnen valt fel vägar och hamnat där hon var själv för 1,5 år sedan. Ångesten inom henne är stor och vissa stunder funderar hon på om det är Gud som straffar henne för hennes egna felaktiga val i livet. Kanske förtjänar hon inte något annat än detta! Det dyrbaraste, mest värdefullaste i hennes liv är fast i drogvärlden och hon är helt ensam. Är det hennes straff?

Som vilken förälder som helst vill hon rädda sina älskade barn från det som nästan kostat henne själv livet. Det kom att visa sig väldigt snabbt att hitta hjälp skulle bli ett mödosamt och smärtsamt arbete.

Hennes välkända namn satte käppar i hjulet. Ingen sa att namnet Baltzar var problemet men hon förstod det. Ett av bevisen för detta var att när hon var och handlade tog polisen henne på en LOB. Hon var nykter men det spelade ingen roll. Då de sett henne både full och påverkad så borde det inte råda tvivel.

Hon väljer att låta alla förnedringar passera då hon är både chanslös och maktlös. Vad har hon att komma med?

Många märkliga saker händer när hon kämpar för sina barns liv. Efterlysningar försvinner, socialförvaltningen som inte bistår med någon hjälp eller stöd, psykiatrin som sjabblar med papper så ett LVM inte blir av och polisen som inte speciellt mycket. Hon känner att ingen vill hjälpa henne överhuvudtaget. Hon är som luft för alla och så även hennes barn.

Hon är ställd helt ensam och naken i kampen i att rädda sina barns liv. Hon har ingen fast punkt då hon inte har en egen bostad. Många runtom henne får bostad och nya chanser hela tiden men inte hon. Hon är så trött men kan inte sova. Ångesten och maktlösheten gnager i henne dygnet runt.

Hon vet att människor tittar snett och nästintill önskar henne elände på grund av det hon gjort i livet. Hon är dömd till en ensamhet och en utanförskap där alla förväntar sig att allt i hennes liv ska gå illa.

Trots detta kämpar hon vidare för sina barn. Hon vet i sitt hjärta att ger hon upp och inte orkar mera så kommer hennes barn att dö. Dom har bara henne och ingen annan vill hjälpa för att de har efternamnet Baltzar.

Inuti skriker hon av plågor. Hon är trött...så trött!

Sverige....ett land där alla behandlas lika?

Det sägs att det är så och de flesta av oss sk vanliga ”Svenssons” sitter och tror just det. Verkligheten ser annan ut. Historien ovanför känns inte som en ensam historia. Detta är dagens Sverige .Våra barn och unga vuxna får inte den hjälp som behövs för det finns inte tillräckligt med resurser. Är de ändå inte det vi borde lägga alla våra resurser på? Dom är vår framtid.

Jag som skrivit detta heter Gabriella. Jag stötte på Tamara medan hon bodde på stödboendet Lugnet. Vi blev därefter vänner på Facebook. Efter ett par veckor såg jag en dag hur hon efterlyste sin försvunna son. Det var svårt för henne och jag erbjöd mig att hjälpa. På den vägen blev det och vi lärde känna varandra. Jag känner en stolthet i att ha lagt alla fördomar åt sidan och valt att lära känna denna människa. En fantastisk person med så mycket styrka inombords och så mycket viktiga livserfarenheter .
Man har mycket att lära av en människa som Tamara. Man måste bara våga.

Under denna resas gång har jag förfärats över hur lite hjälp hon fått. Hon har i stort sett blivit ställd helt ensam. Tänk er själva att veta att era barn är så illa ute så de kan i stort sett dö vilken dag som helst! Ni har ingen att ringa, ingen att be om hjälp och när ni väl hittar någon så sjabblas det med allting så det blir ännu värre.

Hennes 17-åriga son försvann och att hitta honom tog flera veckor. Det var ingen av våra myndigheter som hittade honom utan det var hon själv. Under denna resa hände många konstiga saker. Bland annat så försvann efterlysningar på honom. Hur är det möjligt? Dessutom på en 17-åring.

När den 22-åriga dottern lyckades bli fri från subitex helt självmant och sökte hjälp från socialförvaltningen i form av stödsamtal så nekades hon. Hon nekades pga att hon inte deltagit i subitexprogrammet,deras åtgärdsprogram. Subitexprogrammet innebär att man får subitex och trappas ut ur det. Vart ligger logiken i det?

Tamara arbetar febrilt för att få ett LVM på sin dotter. När det äntligen såg ut att ordna sig så sjabblades det med papper så ett LVM inte blev av. Hur kan det få hända?

Jag tror inte Tamara är ensam om sin historia . Jag har på senaste året hört många oroväckande historier om just unga människor som inte får den hjälp av socialförvaltningen i Köping som behövs. Många i Köping upplever att de blir stjälpta istället för hjälpta.

Jag känner en oro för framtiden då våra barn och unga vuxna inte får den hjälp som behövs. Resurserna verkar inte finnas och ärendena blir bara liggandes i en hög med andra ärenden. Våra barn blir ett papper i en hög!

Jag skulle önska att vi kunde försöka behandla våra missbrukare som personer, inte som parasiter. Bakom varje mask döljer sig en människa som valt fel väg. Det är ingen som vill leva ett liv i misär och elände .

Dom flesta vet, att om man lever i ett missbruk så står man hela tiden vid ett stup. Hur kan man då låta missbrukande barn eller unga vuxna bara passera då man vet att de utsätter sig för livsfara?

Sist men inte minst så undrar jag hur socialförvaltningen i Köping förklarar att hjälpen till Tamaras barn inte finns? När hon blivit ställd ensam, hur ska hon då kunna hjälpa sina barn. Hon har inte ens en bostad? Vad krävs för att hon ska få hjälp och stöd? Vad väntar ni på...att dom ska hinna dö?



Andra har också läst


Trafikolycka orsakade skada på vattenledning

Arboga Larmet inkom vid 15.45-tiden.

Ungdomsmottagningarna vill nå ut bättre till ungdomar

Västra Mälardalen Genomför kampanj under hösten.

Polisen beslagtog A-traktor

Gick fortare än tillåtet.

16-årig flicka till sjukhus efter krock

Fördes till Västerås med ambulans.

Djup kris för kättingtillverkare

Ramnäs bruk har varslat 43 personer, snart är förhandlingarna klara.

Så var natten i Västra Mälardalen

Rapport från KAK-området samt Hallstahammar och Surahammar.

På tingsrättens agenda: Mordförsök i Arboga

Under tisdagen ska de två män som är åtalade för mordförsök och medhjälp till mordförsök infinna sig i Västmanlands tingsrätt.

Larm om brand i lägenhetshus

Räddningstjänst har larmats.

Vattnet i Kvicksund drickbart igen

Nu slipper invånarna koka vattnet.

Efter derbykrossen – KHC-esset tar plats i veckans lag

Uppmärksammas efter starka insatsen mot rivalen.

Larm om lägenhetsbrand – var ofarligt

Vid 14-tiden inkom larmet.

Bakaxel på bil började glöda

Räddningstjänsten fick rycka ut.

Begränsad framkomlighet när buskar tas bort

"Vi ber om hänsyn under arbetets gång och följ gällande skyltning".

Fiskeresultat från 14 oktober

Resultat från Mälardalens Tävlingsfiskare.

Färre söker vård efter övergrepp

Rejäl minskning de senaste åren.

Nattlig utryckning till butik

Polisen utreder ett inbrott i Götlunda handelsbod.

Blytung omgång för de lokala lagen i Hockeyettan

Köping, Sura och Arboga förlorade.

Stjärnduon i form när VM vände och vann

Firma Carlsson/Amsköld producerade framåt.