Ett obehagligt ämne

Jag har bott i ett antal större städer och rört mig i tid och rum tillräckligt mycket för att identifiera droganvändare och drogattityder. Det som jag ser i KAK här och där men allt oftare är en närvaro av droger och en drogaccepterande attityd som växer starkare med tiden.

Jag fångar upp det i saker jag hör och ser, i små bitar, när ungdomar talar om helgen högt och ljudligt på konditori i Köping eller man ser ett ryckigt rörelsemönster hos någon i en livsmedelsbutik. Det är där och där betyder här.

Droger, även de mer vanliga som marijuana och cannabis, påverkar hjärnkemin. När brukande blir tillräckligt ofta och utsträckt i tid övergår temporär nedsatthet till att bli permanent. Det stående argumentet är att även alkohol ger hälsoproblem. Först brister logiken eftersom det bygger på att om det finns något lika dåligt blir det plötsligt bra.

För det andra ger öl och vin skadar inte lika aggressivt mental förmåga och intelligens, vilket gör rehabilitering mindre resurskrävande och bättre genomförbarhet.

Om man leker med hjärnkemin riskerar man samma sak som att göra mat utan recept, man kan göra ett misstag med ingridienserna som förstör hela rätten. Om man leker med hjärnkemin i sitt eget huvud kan det ge livslånga konsekvenser.

Droger är en form av självmedicinering där det underliggande beteendet inte adresseras utan döljs med den stimulans drogerna erbjuder. Därför är jag en stark förespråkare för mentalvård och att man minskar stigmat att söka hjälp för mentala utmaningar.

”Det är jäklar inte lätt att vara människa idag”

Oj, nu blev det jobbigt. Droger och mentala problem tillsammans är bara för mycket. Jag tror inte man kan hjälpa många som glider in i ett drogberoende utan att ta i de underliggande orsakerna. Det är jäklar inte lätt att vara människa idag.

Sociala medier bombarderar oss med känslan att vi inte är coola eller särskilt framgångsrika. Alla andra åker till Thailand på julen, påsken, sportlovet och en snabbis över Pingst, alla andra äter gott och sköljer ner det med vin som kramats för hand druva efter druva, alla andra har sjutusen vänner på Facebook och följare på Instragram som överträffar Arbogas befolkning. Det är lätt att känna sig som en förlorare när det enda som inträffar i ens liv är en cykelpunka på Ringvägen.

Dagens samhälle är flyktigt, föränderligt och mer osäkert. Det är lätt att känna sig utsatt, förvirrad och mållös. Förr var det också tufft men man visste vad som gällde – det var lättare att förstå och tankemässigt bearbeta sin verklighet.

Drogerna finns där som en tillflykt. Problemet är att det kan lätt bli en permanent uppehållsplats. Det som gör mig mest upprörd med drogernas påverkan, om man bortser från de faktiska skadorna på kroppen, är att droger sätter efterbrännkammare på förlorare som gör de som hade haft en chans att få ett drägligt liv definitivt inte får det.

Den som stapplade vill söka sig in i samhället och få ta del av det goda liv som andra redan åtnjuter slås ikull och blir liggande. Det är ett surt ämne men om inte vi alla tar drogerna på allvar får vi också leva med skadorna på folk runt omkring oss och samhället vi lever i.