Bara döda fiskar går med strömmen

Vi läser dagligen i media om de utmaningar samhället står inför. Unga som lockas in i kriminalitet och hamnar utanför samhället.
En skola som behöver lugn och arbetsro.
En landsbygd som behöver stöd för att bibehållas.
Ungdomar som mår dåligt och saknar stöd.

Arboga har som många kommuner en plånbok som behöver en översyn för att inte gapa alltför tom i framtiden.
Att göra som nu, att ta bort många av de självklarheter vi har i Arboga för att lyckas få en ort som motarbetar stora kostnader och konsekvenser som framtiden påvisar.
Ja då gör vi tvärt om.

Ungdomscoacherna. Vilka barn är det som hamnar utanför samhället, i kriminalitet, droger och mår väldigt dåligt.
Jo det är många av de barn och ungdomar som inte har ett fungerande hem att gå till efter skolan. Inte fått den hjälp och uppbackning som förväntas för att kunna vara med i någon förening eller liknande.

Ungdomscoacherna gjorde ett enormt arbete för dessa unga. En vuxen att kunna anförtro sig till. Hitta ett stöd, någon som lyssnade. Fick hjälp med att söka sig vidare för att komma tillrätta med sitt liv. Men dom tar vi bort i Arboga.
Förstår vi inte att de här för det första kommer att innebära att fler unga mår dåligt. Rent ekonomiskt en riktigt dålig besparing. Skolan och socialen kommer att få ta dessa kostnadsökningar framöver. De kommer som ett brev på posten.
Ungdomarna är vår framtid.

Landsbygden. Arboga är en liten gemytlig ort. Folk söker sig till orter som Arboga för att komma från storstaden. Många väljer idag och önskar dom kunde bosätta sig på ännu mindre platser men att ha tillgång till många av de samhällsfunktioner vi har. Varför nyttjar inte Arboga det här. Skapar förutsättningar för att ge familjer möjlighet att bo på glesbygden. Istället för att avveckla den. Som idag, lägga ned skolan i Medåker trots ett enormt motstånd bland Arbogas befolkning. Varför? Vi har nästan alla gått ut och lovat en växande glesbygd. Var tog våra visioner vägen?

Julpengen. En liten summa på 500:- till jul för barnfamiljer som går på försörjningsstöd. Rent humant en trevlig julklapp.
Men den fyller också en funktion. Det där lilla extra tillskottet ger så mycket för dessa familjer. De ger faktiskt lite inspiration och motivation att skaffa sig en utbildning eller en inkomst så att även vardagen kan ge den där lilla extra glädjen. På sikt ett minskat försörjningsstöd och lite hopp för Arbogas svagare invånare.

Ett föreningsliv som inbjuder till gemenskap och sysselsättning för alla. Nu vill man dra in bidragen till föreningar och studieföreningar. Vad gör vi med alla de personer som dagligen engagerar sig i små föreningar tillsammans? Ska dessa unga också jaga runt på stan för att söka någon som inte finns?
Arboga, plats för inspiration. Ska vi inte leva upp till det? Kan någon i P7´s ledning svara på det?

Nej!
Vi ska givetvis hitta den ekonomi som krävs för framtiden. Arbogaborna förväntar sig ett bättre hanterande av skattekronorna än så här. De borde vi politiker också göra. Våra prioriteringar måste ligga i att behålla och utveckla ett attraktivt Arboga. Få unga att känna att det finns en mening att bo kvar. Vi ska vara ett givet alternativ för de företag som ser en framtid och etablering i vårt område.
Inte som den utveckling vi ser nu. Den är kanske inte farlig, ett hårt ord. Men den är absolut inte gynnsam för Arbogas utveckling och ekonomi i framtiden, Arboga behöver växa.

Vi Socialdemokrater i Arboga har tänkt annorlunda. Vi ser möjligheterna och inte bara problemen. Paniken behöver inte uppstå om vi hanterar Arbogas framtid väl.

Vi har en väl genomtänkt budget som halverar de lagda sparförslagen, men också tar hänsyn till invånarnas förväntningar på Arboga som stad och landsbygd. Jag hoppas verkligen vi kan vända den här utvecklingen för att Arboga även i framtiden ska vara en plats för inspiration.

Bo Molander
Socialdemokraterna i Arboga