Debatt
17:49 | 6 december 2018

”Om samhället sviker, var vänder man sig då?”

Signaturen Jasse ifrågasätter rättssäkerheten.

Månader av ångest, stress, oro, rädsla, förnedring, mardrömmar, förlorad självkänsla, brustet självförtroende för både den drabbade och hela familjen. 

Fysiska och psykiska skador för livet. 

Ärr som aldrig kommer att kunna suddas ut. 

Blixtrar av återkommande smärta och bilder som spelas upp åter och åter igen. Kan man som medmänniska sätta sig in i den drabbades situation utan att ha upplevt det själv? 

Att sen dessutom behöva möta de människor som gjort detta mot sig på stan och samtidigt kunna leva ett värdigt liv?

För mig är det ofattbart.

Helvetet började i somras.

En kväll på stan. 

På vägen hem. 

En person lämnar trevligt sällskap efter en utekväll för att bege sig hemåt. 

En diskussion startar utanför för att sedan avbrytas av vakter. Hot och glåpord uttalas och personerna skickas åt varsitt håll. 

En går åt ena hållet och de andra åt motsatt riktning. 

Bakom hörnet kommer det första slaget och en person ramlar i backen. 

Sparkar börjar riktas mot huvudet och kroppen som om det vore en fotbollsmatch. 

Personen som ligger ner förlorar snabbt medvetandet och hamnar förmodligen redan där i en mardröm. 

Vaknar till en sekund och möter fötter som kommer mot ansiktet och sen är personen borta i mardrömmen igen.

Spräckt skalle, utsparkade tänder, flera revben av, hjärnblödning, brusten lever, ögonen igenbommade, näsan av och blodet rinner… 

Det är ändå bara en bråkdel av helvetet som började.

Namn börjar spridas, bilder dyker upp. 

Vittnesmål, videofilmer, kläder, blod, dna, spårhund och till och med egenberättade versioner om vad som hände. 

Hur de sprang runt huset från motsatta sidan för att hinna ikapp personen som var på väg hem ensam. Ett par personer sitter och försöker dölja alla spår under rättegången men om man lägger ihop allt så blir det faktiskt ett och det låter någorlunda rimligt. 

När man tillslut nästan ser ett litet ljus komma så kommer istället förnedringen.

Personerna som varit misstänkta för denna brutala misshandel släpps fria. 

De två misstänka personerna har i tingsrätten inte visat någon som helst sympati eller empati utan den ena har hela tiden nekat samt blivit påkommen med lögner och den andra har glatt berättat om händelsen men skyllt på att den andra utdelat alla slag. 

Ändå släpps de fria!

Hur är det möjligt???

Tingsrätten har konstaterat att det är de två misstänkta personerna som befunnit sig på platsen men samtidigt anser tingsrätten med hänvisning till det tidigare förda resonemanget att åklagaren inte lyckats styrka gärningen. 

Åtalet ska således ogillas i denna del. 

Den här rättegången var ett ljus i mörkret för både den drabbade personen och hela dennes familj. 

Äntligen skulle brottsoffret få ett hopp om att även denne var en del av samhället. Att de skulle skydda denne.

Men när domen kom slocknade allt och mardrömmen kom tillbaka…

Är det här rätt och riktigt?

Är det såhär samhället visar att vi kan lita på dem och känna oss trygga?

Vill människor i framtiden ställa upp som vittnen?

Och hur kommer framtiden se ut för brottsoffret?

Ett liv med att behöva möta dessa personer på stan eller leva med en ständig oro att det ska hända igen? 

Eller vem kommer bli utsatt nästa gång?

Vem kommer att stå för alla kostnader som detta inneburit och fortfarande innebär?

Vem skulle orka gå igenom detta varje dag så fort man sluter sina ögon även om man är på en plats där man känner sig någorlunda trygg?

Om samhället sviker, var vänder man sig då..?

Jasse

Tänk på: håll dig till ämnet, håll god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln

Från löpet

Dagens lunch

Dagens lunch

Grattisannonser

Grattisannonser Boka en gratis grattisannons för publicering här på magazin24.se

Minnesannonser

Minnenannonser Välkommen att boka in din minnesannons på magazin24.se
+
-