KöpingMulet

Magazin24

Översvämning i tamburen på Engelbrektsskolan år 1953

Kerstin Pettersson-Williamsson berättar om ett minne från förr.

Insänt · 24 sep, 2020 kl. 07:16

Redan när jag vaknade tidigt denna höstmorgon, anade jag att idag skulle det bli en olyckans dag. Jag var 10 år och hade börjat folkskolans 4: e klass på Engelbrektsskolan i Arboga. Det var en gammal byggnad i beigegrå putsad fasad. Klassen hade bytt till ett klassrum som låg på bottenvåningen med stora fönsterrutor som vette mot grusgården samt Smedjegatan. Skolbyggnadens baksida låg mot den trafikerade Nygatan. De första två åren hade vi haft småskollärarinnan Ingrid Andersson. Nu hade vi folkskolläraren Bror Gustafsson som ofta hade glimten i ögat.

Efter att ätit ostsmörgåsar och druckit mjölkchoklad hämtade jag cykeln i köksboden hemma på Högås och cyklade på sandgången fram till vår gröna brevlåda. Där svängde jag ut på den branta nedförsbacken med en tvär kurva i mitten. Ena foten höll jag stadigt på bromsen ända till jag nådde kamratens brevlåda vid Hyddan. Hon kom springande och berättade att hennes cykel hade gått sönder och tvingades därför att gå. Men det ordnade sig.

När vi kommit ur synhåll från hennes hem, hoppade hon upp på min pakethållare, spretade med benen så de inte skulle fastna i bakhjulets ekrar. Med händerna hade hon ett fast grepp i min sadel. Färden fortsatte i full fart utför Brattbergsbacken tills vi kom till vägskälet vid Ålderdomshemmet Palthammar. Där genade vi på en smal gropig grusväg mellan åkrarna till Nya Landsvägen. Genvägen blev ofta räddningen när tiden var knapp, vilket den var för det mesta för oss.

Efter en stund orkade jag inte trampa med henne sittandes på pakethållaren. Men eftersom det gick för långsamt att leda cykeln, kom vi på en strålande idé.

Vi ställde oss på varsin sida om cykeln och korsade händerna över styret. Jag på höger sida och hon på vänster. Sedan klev vi upp på med den fot som var närmast pedalen, den andra foten svävade fritt i luften. Sedan räknade vi:” ett, två tre” och trampade igång. Hon for upp, jag for ned, upp och ned… Farten trissades upp och vinden fladdrade i kjolarna. Vi kände oss som cirkusartister. Allt gick bra tills cykeln körde ned i en grop och vinglade till. Vi tappade kontrollen och cykeln for ned i diket med oss. Det gjorde ont i min handled och våra vida kjolar hade fått gräsfläckar. Jag hade fått skrapsår i pannan och hon på hakan. Med gräs försökte vi torka av händerna och fortsatte därefter i sakta mak till skolan. Som tur var hade cykeln inte skadats.

Så förargligt att komma försent till skolan. Det hade redan ringt in. En obehaglig känsla spred sig i kroppen av att se den tysta tomma skolgården som brukade vara full med stojande elever. De svarta cykelställena i järn var nästan fulla med cyklar. Ändå lyckades vi hitta en ledig plats. Gruset knastrade under skosulorna när vi sprang till skolbyggnaden som låg rakt fram. De få trappstegen upp till ytterdörren tog vi med dubbelt kliv och var snabbt inne i den ödsligt ekande korridoren. Sedan öppnade jag första dörren till höger där vårt klassrums tambur låg.

Efter några knackningar på klassrumsdörren steg vi in i rummet och bad om ursäkt för sen ankomst. Hemskt när alla skolkamraterna stirrade på oss.
Vilken tur att magister Bror Gustafsson förstod att något hade hänt. Han sa ingenting, höjde bara på ögonbrynen och lät oss under tystnad sätta oss i bänkarna.

Lektion efter lektion fortsatte med raster emellan. Äntligen hade vi kommit till dagens sista ämne som var teckning. Nu stod solen högt på den klarblå himlen och solstrålarna värme upp de stora fönstren mot skolgården. Luften kändes kvalmig, men när magistern öppnade några fönster kändes det friskare.

Det var roligt att plocka fram plåtlådan med vattenfärgerna som innehöll alla regnbågens färger Jag hämtade vatten i min blåa mugg och tog fram det stora teckningsblocket. Att rita och måla var bland det roligaste jag visste efter gymnastik förstås. Jag skulle måla olyckan med den röda cykeln med oss två flickor i diket.

Till det behövdes grönt till gräset, rött till cykeln, beige till grusvägen och blått till kjolarna. Jag doppade penseln i vattnet och tog färg, doppade och bytte färg o.s.v. Till slut blev vattnet en gråaktig sörja.

Magistern hade sagt att vi kunde gå ut i tamburen och byta vatten. På ena sedan av tamburen hängde vi kläderna på krokar och på andra sidan fanns ett nedsänkt tvättställ i vitt porslin att tvätta händerna i. Men det hoppade de flesta över.
I alla fall tog jag min mugg och gick ut till tvättstället för att byta vatten. Bänkkamraten följde också med. Hennes vatten var lika sörjigt som mitt. När vi stod framför tvättstället började vi fundera på kranarna. På vänstra sidan satt en spretig kran med bokstaven ”v” och på andra sidan en likadan kran fast med bokstaven ”h”. Först hällde vi ut vattnet ur våra muggar. Sedan skruvade vi på kranen ”v” och sköljde ur muggarna. Därefter stängde vi av den och skruvade på kranen ”h” och sköljde muggarna även där.

Det var roligt att skruva av och på kranarna. Så då tänkte vi att om jag skötte ena kranen, skötte bänkkamraten den andra. Nu satte vi på båda kranarna och skrattade åt hur vattnet forsade i tvättstället. Vi skruvade på kranarna så långt det gick, och skruvade sedan av dem. Vad roligt det var! Det gick inte att sluta. Vi fortsatte att skruva på och av kranarna.

Det var då det hände. Plötsligt visste jag inte vilket håll som var på och vilket som var av. Likadant var det för henne. Hur vi än skruvade, fick vi inte stopp på vattnet. Det bara steg och steg. Till slut hade vattnet nått överkanten på tvättstället. Värst av allt var att vattnet började rinna över på det nyfernissade golvet. Kamraten drog småsnyftande upp en näsduk ur kjolfickan och jag drog av mig strumpsockorna, som vi torkade golvet med. Men vattnet fortsatte att sprida sig. Nu snyftade även jag och torkade febrilt. Det var så hemskt, att det fanns inga ord för eländet! Vi skulle få sluta skolan när vi bar oss så klumpigt åt.

Då öppnades ytterdörren till korridoren. Där stod vaktmästare Öhling och tittade frågande in i tamburen. Med några snabba steg klev han fram till tvättstället och skruvade av kranarna. Sedan tittade han på våra röda tårade kinder samt händerna med våta näsdukar och strumpsockor.

”Vad är det som händer här då”? frågade han. Så fick han hela historien berättat av två förtvivlade flickor.

Och tänk! Den snälla vaktmästaren sa, att vi skulle torka oss i ansiktena med handduken och sedan gå in i klassrummet med rent vatten i våra muggar och inte låtsas om någonting. Han skulle städa upp i tamburen och ställa allt iordning. Vidare skulle ingen få veta vad som hade hänt. Inte ens magistern.

När vi sedan träffade vaktmästaren på skolgården, blinkade han till oss i fortsättningen. Efter den händelsen blev han min favorit på Engelbrektsskolan.

Som avslutning på den här berättelsen vill jag tillägga:

När bänkkamraten och jag någon gång ses har den ständiga hälsningen varit:

”Minns du när vi gjorde översvämning?” Och så kommer det stora skrattet!

Kerstin Pettersson-Williamsson



Andra har också läst

Kvinna utsatt för bedrägeri

Västra Mälardalen Upptäckte transaktioner på sitt konto som hon inte genomfört.

Nicolaikyrkan fylldes av jublande trumpetsolon

Insänt Söndagens musikgudstjänst förgylldes av härliga trumpetsolon av Anders Gelinder till skickligt ackompanjemang av Henrik Fallberg.

Tjuvar bröt sig in i kyrkolokal

Arboga Krossade fönster för att ta sig in.

Moped stulen i Kolsva

Kolsva Stals utanför bostad.

Resultat från Bryggpimpelserien

Mälardalens Tävlingsfiskare anordnar en serie i Bryggpimpling

Var går gränsen för utpressning?

Debattartikel signerad "Skräckslagen Arbogabo!"

Berättelsen om den lilla byskolan

Debattartikel om en folkomröstning som aldrig blev av.

Okänt föremål kastades från bro ner på en bil

Lackskador på fordonet efter händelsen.

Dubbla inbrott i Västra Skedvi

Kikare och verktygslåda bland det som stals.

Hund avled efter att ha blivit påkörd av tåg

En annan hund skadades i olyckan.

Ishallen i Arboga öppen igen

Stängdes tillfälligt av under helgen.

Invigningen av Köpings nya badhus och idrottshall skjuts upp

Försenade leveranser ligger bakom beslutet.

Fortsatt kokningspåbud i Medåker

På måndagen presenterade Arboga kommun nya rekommendationer gällande kokningspåbud efter den stora vattenläckan.

Traditionell julmarknad ställs in

Trots flera förslag på coronaanpassningar beslutar man nu att ställa in Gammaldags jul på Skantzen i Hallstahammar.

Man misstänkt för grovt rattfylleri

Privatperson reagerade på vinglig körning och kontaktade polisen.

Hellström enda målskytten i IFK:s premiärförlust

Tungt start på säsongen för Arboga.

Så slutade söndagens innebandymatcher

Blandade resultat för de lokala lagen.

PRO Arboga kämpar för att motverka ofrivillig ensamhet

Coronapandemin har satt rejäla käppar i hjulen för Sveriges pensionärsorganisationer, men PRO Arboga gör allt de kan för att arrangera coronavänliga aktiviteter för äldre.

Frustrerat KHC fick nöja sig med en poäng

Föll i sudden death – trots spel- och chansövertag: "Vi borde ha vunnit".

Strömsholms kanal – historisk huvudled mot Bergslagen

Carl Olov Persson skriver om kanalens historiska betydelse – och framtid.

Ishallen i Arboga stängs tillfälligt efter tekniskt fel

Osäkert hur länge hallen kommer vara stängd.

Läs Magazin24 papperstidning direkt i mobilen eller i datorn!

Strömsholms kanal – historisk huvudled mot Bergslagen

Carl Olov Persson skriver om kanalens historiska betydelse – och framtid.

Trump, Sögaard och Elvis

Harry Holm skriver om presidentval, coronaviruset och sommartid.

Dags för kommunal Brexit

Jan Kallberg skriver om syrefattiga växthus och kommunernas brist på självstyre.

20 år i en tuff bransch är värt att fira

Björn Blomgren skriver om Magazin24:s 20-årsjubileum.

Magazin24s regionala lunchguide.
Dagens rätt, menyer, priser och öppettider.

Gratistidningarnas Branschorganisation tilldelade Magazin24 priset för årets lokalsajt 2020. Läs mer här