Idag ska det handla om något som min morfar kallade för ”Nysan”, ett ställe dit han gick varje dag. Dit har också ovanligt många av nutidens människor gått just denna sommar.

"Nysan” är det Wikipedia kallar ”Avträdet” och beskriver med orden: ”En plats där människor lämnar sin avföring.”

Jag brukar kalla avträdet för utedass. Och kopplar det idag till den pågående pandemin, som gjort att nya generationer fått pröva hur vi äldre hade det i vår ungdom.

Sedan den 13 juni har symtomfria personer fått resa inom Sverige. Med fritt resande tidigare somrar har ungefär varannan svensk åkt utomlands – i år knappt en av tio, på grund av covid-19.

På en fråga under försommaren svarade drygt två av fem att de planerade att resa inom Sverige i år. Det intresset fick bl.a. till följd att priserna på fritidshus steg med 13 procent redan under perioden december–maj.

Men inte många ville sälja sitt fritidshus i år. Därför ökade i stället intresset för att hyra sommarstugor. Fyra av tio svenskar kunde tänka sig att hyra ett fritidsboende här år 2020, visade en undersökning

Också unga, med barn och familj, väljer nu att skaffa – eller hyra – sommarbostad. Många sådana familjer vill rädda världen och köper sig en stuga i stället för att åka utomlands, förklarar en mäklare.De drömmer kanske inte om att ha vattenpump på gården – eller utedass. Men nöden har inget lag. En mäklare berättar att stugorna såldes snabbt i år. Även sådana med utedass.

För min generation var ”avträdet” vardag, i skolan försett med flera platser på rad. Och jag var van. För redan i förskoleåldern gick jag dagligen ensam till morfars dass, till Nysan som han alltså kallade det.

Toapapper fanns inte, istället gällde det att riva blad ur förra årets kataloger från Wiskadal och Åhlén & Holm.

På dassets innerväggar fanns tidningsklipp med kungafamiljens medlemmar, mycket för att något hindra vinden att blåsa in genom brädspringorna men också för att ge viss hemtrevnad.

Annat var det på den tiden för skogsbolagens huggare, som hade att lägga upp en lagom stark trädstam mellan två tallar. Det fanns t.o.m. med i avtal. ”I stadgan, värdig och viktig, stod det så här en gång: Bolag är vid vite pliktigt att hålla huggaren stång. ”

Så ur skogsarbetarnas synpunkt var utedasset en lyx.

Långt senare var Nysan ett dagligt besöksmål även för mina barn, under somrarna vid fäbodvallen.

För yngsta dottern räckte de vackra kungliga bilderna, från Oskar II till Kungen och Silvia, inte till för att skapa den rätta stämningen. Det behövdes när hon var liten att jag varje gång skulle stå utanför och sjunga. Ofta dög det med den gamla schlagern ”Två små röda rosor”. Men ibland krävdes ytterligare en visa, den om Korpral Kanon. Alla verserna.

Under påskloven blev dassvistelserna kortare. Även för mig. Man sitter där inte så länge när termometern inne på dassväggen visar på tio minusgrader.

Att ovanligt många, även yngre, i år fått prova på den här ”bekvämligheten” och att bo mer omodernt, kan ha ett värde i framtiden. ”Om krisen kommer”; som det står på broschyren. I år har krisen coronan alltså resulterat i att fler än vanligt fått leva mer enkelt. T.ex. redovisar ”Bo på Lantgård”, som startade för ett kvarts sekel sedan, en ökning av bokningsförfrågningar med ca 50 procent i juni och juli.

Det för mina tankar till tiden då det var rätt nytt med att bo på bondgård, som vi sa då, och vissa kulturkrockar kunde uppstå. Som när moran frågade bonden vem han nyss hade talat med i telefon och fick svaret:

– Det ringde en turist och undrade om vi hade altan att duka upp på vid finväder, och om vi hade toalett inne. Konstiga människor som vill äta ute och skita inne...