Krönika
17:57 | 20 november 2020

Halvera valperioder och vitalisera

Jan Kallberg skriver om hur kommunpolitikens förutsättningar kan förbättras.

Tre ordföranden i kommunstyrelsen i utgivningsområdet har ersatts under året, två genom frivillig avgång och en tredje genom tragiskt och alltför tidigt frånfälle.

Detta sker efter två år efter valet 2018 och det är två år till 2022 och ett nytt val till kommunfullmäktige. Även om man inom kommunfullmäktigegruppen och kommunstyrelsen sköter succession är det demokratiskt inte idealiskt.

Det hade varit bättre om vi hade haft ett kommunalval i år.

Varför?

Folket hade kunnat göra sin röst hörd vem de vill ha som ledare för kommunen – alternativt förskjutit den politiska balansen mellan partierna i kommunfullmäktige för att få fram den kandidat de föredrar.

När Annika Duán ersätter Elizabeth Salomonsson, efter lång och trogen tjänst, sker det mitt emellan två val. Jag ifrågasätter inte Annikas förmåga att leda kommunen men demokratiskt hade folket haft större inflytande om vi i år hade haft ett kommunalval med Annika som förstanamn på SAP:s lista.

Jag måste ge Elizabeth cred, även om jag uthålligt skämtat om Sveriges enda k-märkta kommunalråd, för hon är en av de få som allvarligt utmanat min morfar Oskar Petterssons 53 år för samma arbetsgivare.

Fyraåriga valperioder för kommuner är inte realistiska av flera anledningar. Första anledningen är att det gör det svårt för människor att gå in och ur politiken.

Kortare valperioder gör att man kan prova på att vara fritidspolitiker. Om någon är 22 år och vill ställa upp för val till kommunfullmäktige är det en förpliktelse till de är 26 år. Fyra år i ett liv i den åldern förändras, man vill flytta, utbilda sig och plötsligt om man blir vald till kommunen blir det en tom stol som ersätts.

Det gäller inte bara yngre. Folk i alla åldrar rör på sig under fyra år. För det andra ändras förutsättningarna för politiken. Antag nu att efter COVID-19 kommer en rejäl dykning av skatteintäkter och utgifterna skjuter iväg i en kommun. Dykningar i skatteintäkter sker med viss fördröjning eftersom det är en kedja av ekonomisk aktivitet, arbete, lön, skatt, deklaration och inbetalning men någonstans där ute finns det ett datum när det blir uppenbart att det inte kommer samma skatteintäkter som året före.

Parallellt med detta har utgifterna skjutit upp. Kommunfullmäktige är befolkningens, medborgarnas, team som ska sköta kommunen och få saker gjorda.

När förutsättningarna ändras kan man behöva ändra vilket team man har – precis som man byter styrelse i en sportklubb som börjar gå knackigt eller behöver vitaliseras.

Den svenska samhällsmodellen handlar om att först identifiera ett problem och därefter utarbeta en politisk åtgärd som adresserar det med pengar och styrmedel, vilket sedan korrigeras men ändringar. Det är ett långsiktigt hanterande av ett normaltillstånd.

Problemet är att ledarskap är det som behövs när saker inte längre befinner sig i ett normaltillstånd, men svenska politiker ser som sin uppgift att vara administratörer av ett bestående system.

Det leder till att när något oväntat inträffar klarar många i det politiska ledarskapet inte av att hantera det.

I klartext, när det går snett kan det behövas ett annat ledarskap.

Någon som är jätteduktig att spendera och se möjligheter att expandera kommunal verksamhet är säkert inte så driven att dra åt svångremmen, prioritera och skära ner.

Med fyraåriga valperioder sitter man fast med samma kommunpolitiker.

För det tredje, med tvååriga valperioder kan enfrågepartier komma och gå utan att störa kommunens långsiktiga politiska karta.

Partiet ”Medåkers Skola” kunde slåss för Medåkers skola i två år, Hed-Gunnilbo hade lätt varit grogrund för partiet ”Enskilt Avlopp” för att spjärna emot och dessa enfrågepartier kunde ta sin fajt i det politiska rummet – och sedan är det över.

Att halvera kommunala valperioden till två år skulle vitalisera kommunal politik och inbjuda fler att bli fritidspolitiker.

Vilket skulle göra att fler människor kunde fylla nämnder istället för som nu att en del sitter med flera uppdrag därför att man inte har fritidspolitiker att fylla alla roller.

När Annika Duán öppet och ärligt säger att det fanns ingen annan att ta över kommunen så är det inte Näverkärret, befolkning 27, utan Köpings Kommun, med 27 000 invånare, det gäller.

Kommunalpolitik är ett gemensamt ansvar och idag är det för få aktiva.

Kommunen är den del av det allmänna, det offentliga, som utför flest allmännyttiga tjänster och ger mest värde till medborgarna.

Kommunalpolitik, i all sin tråkighet, är oerhört viktigt för att ha ett funktionellt samhälle. Fler aktiva fritidspolitiker gynnar kommunen vilket jag antar de som idag är aktiva enbart ser framemot.

Att ha tvååriga valperioder, med riksdagens som införare, skulle ge oss ett mer dynamiskt kommunalpolitiskt landskap.


Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.

Tänk på: håll dig till ämnet, håll god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln

Från löpet

Dagens lunch

Dagens lunch

Grattisannonser

Grattisannonser Boka en gratis grattisannons för publicering här på magazin24.se

Minnesannonser

Minnenannonser Välkommen att boka in din minnesannons på magazin24.se
+
-