För en vecka sedan klubbade Sveriges riksdag igenom en ny sexualbrottslagstiftning. Vi pratar om samtyckeslagen, att det från den 1 juli är straffbart att ha sex med någon som inte uttryckligen har sagt eller visat att den vill det.

Och det är inte en dag för tidigt, anser jag. Samtidigt som det är förjävligt att det ens ska behöva vara en lag, då det borde vara en självklarhet.

Ända sedan jag började höra talas om sex har uttrycket ”ligga som en död sill” förekommit frekvent. Vanligtvis från män, som klagat på att tjejer de legat med varit för passiva i sänghalmen, utan att ens fråga sig själva om det är så sunt att ligga med en tjej som inte signalerar att hon vill det.

Men jag själv bär på en skam, för i dessa lägen har jag aldrig ifrågasatt, aldrig blivit upprörd. Inte förrän jag själv blev utsatt för ett övergrepp förstod jag. Förstod att man ibland bara ligger stilla för att det ska ta slut, för att man knappt ens kan utforma ett nej och för att man överhuvudtaget inte ens vill testa om det där enkla och tydliga ordet gör någon skillnad. För att man inte vill erkänna för sig själv att det faktiskt var ett sexuellt övergrepp.

Sex ska vara bra, kul och vaket, för alla parter. Om du märker att det inte är det, sluta.

Att den nya lagen kommer att resultera i fler fällda personer när det kommer till sexualbrott har jag svårt att tro, då ord fortfarande står mot ord. Men jag tror och hoppas att den bidrar till att både män och kvinnor blir mer medvetna om vilka gränser som finns och när de officiellt är passerade.

Och nej, du behöver inte gå runt med samtyckeskontrakt i fickan. Men att vässa förmågan att avläsa en annan människas kroppsspråk eller göra något så enkelt som att fråga om det man gör är okej har aldrig skadat.

För jag tror att vi faktiskt måste våga prata om det, både om sex och orsaken till varför vissa kvinnor "ligger som döda sillar".