Härskarteknikerna – är de bekanta? Den norska socialpsykologen Berit Ås beskrev 1976 fem så kallande härskartekniker – osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning och påförande av skuld och skam.

Personligen har jag råkat ut för dem alla och på olika vis. Inom politiken, i privatlivet som barn och som vuxen men faktiskt inte så ofta på mina arbetsplatser.

Här om morgonen mötte jag två ”vänner” – ja, jag trodde de var mina vänner. Numera ser de mig inte – än mindre hälsar. Då kom jag på idén om den här krönikan.

Vad innebär då härskarteknikerna?

• ”Osynliggöra” – att jag som person nonchaleras fullständigt.

• ”Förlöjligande” – att skratta eller håna åt mitt sätt att vara.

• ”Undanhållande av information” – talar för sig självt. Någon ser till att jag inte har all den information jag behöver för att förstå eller för att ta ett riktigt beslut.

• ”Dubbelbestraffning” - vilket beslut jag än tar så är det fel. Det engelska uttrycket ”damn you if you do – damn you if you don’t”.

• “Påförande av skuld och skam” - att jag ska skämmas för mina egenskaper, att antyda att något som jag utsatts för är mitt eget fel.

Härskartekniker har med makt att göra. Att ta sig makt genom manipulation. Det används av dåliga ledare för att få sin vilja igenom när det gäller till exempel arbete och politiska beslut.

Rent privat inom familjekretsar och bland vänner används härskartekniker också för att slå i underläge. Trycka ner andra för att man själv känner sig liten och underlägsen. Härska genom att söndra. Att se till att någon annan mår riktigt dåligt när man själv känner sig botten – ger dessa människor en märklig tillfredsställelse.

Jag har varit med om hur arbetskamrater och vänner utsatt mig för dessa tekniker. Vänner jag trodde jag hade slutar hälsa och ryktesvis har jag fått höra att jag baktalas hånfullt.

Jag är inte en person som tar skit, så kan man kanske uttrycka det. Har jag omedvetet gjort någon illa så vill jag veta om det för att be om ursäkt. Därför har jag inte accepterat dessa människors härskartekniker mot mig. Jag har ifrågasatt dem!

Har det varit lätt? Inte alls. Jag vill ju få tag i dem som beter sig så här emot mig.

Är jag ”osynliggjord” – så finns jag inte i deras ögon. De är svåra att få tag i.

Har jag lyckats spåra upp personerna och frågat vad jag gjort dem – har de ”inte förstått vad jag pratar om” – d.v.s. ”förlöjligande, undanhållande av information och påförande av skuld och skam”.

Så att det slutligen blir en ”dubbelbestraffning” mot mig – vad jag än gör så gör jag fel. Om jag frågar eller om jag låter bli!

Det finns självklart gånger då jag lyckats nå fram till personerna. En av dem jag särskilt kommer ihåg var en man som baktalade mig på mitt jobb. Jag hade aldrig pratat med honom men ”den där Linde” hon var inte värd vatten.

Vid en tillställning på jobbet valde jag att sätta mig hos personen och vi började prata. Mannen vände helt i sin uppfattning om mig och från den stunden blev vi goda vänner.

Vad gör man då åt de där andra personerna? De som slinker undan, som vill fortsätta osynliggöra och nonchalera förutom att skitprata och annat.

Jo, då tänker jag så här: får de någon form av tillfredsställelse genom sitt låga beteende – ja, då kan jag bjuda på det!

Det är bara att inse att man inte når fram till alla. Jag gör ett försök – ja, jag gör ofta flera - men varför ägna någon längre tid åt det?

Det är bara att rycka på axlarna, tycka lite synd om dem och gå vidare.

Det är jag det – mitt sätt att ta itu med problemet.

Men ni som känner att ni använder härskartekniker mot andra människor – sluta med det! Att tro sig härska genom att söndra för inget gott med sig.