Yttrandefriheten. Vi tar den för givet, men tänk vilka uppoffringar våra förfäder gjort och vilka strider de tagit för att vi ska få uttrycka oss hur vi vill utan att riskera repressalier.

När de nu sitter i sin himmel och ser hur vi stundtals förvaltar arvet tror jag att de minst sagt har vissa invändningar.

Under 1700-talet genomsyrade upplysningen den europeiska kontinenten från sitt franska epicentrum. Den enväldiga kronans och kyrkans makt försvagades pö om pö (ett franskt uttryck från början förresten) och fick maka på sig till förmån för naturvetenskapens utbredning och den enskilda individens sunda förnuft.

I svallvågorna fick Sverige tidigt lagstadgad transparens, i 250 år har vi kunnat åtnjuta offentlighetsprincip, yttrande- och tryckfrihet vilket självklart gynnat våra demokratiska framsteg.

Klargörande: jag är fullt medveten om att detta privilegium främst är förenat med demokratiska västländer och långt ifrån verklighet runt om i jordens alla hörn. Människor med icke önskvärda åsikter har tystats och tystas fortfarande genom förföljelser, frihetsberövanden och mord.

Nu senast ligger den ryske vageln i Moskvaögat och tillika oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj på sjukhusi Berlin efter misstänkt förgiftning, och bortom Baltikum i Belarus – ”Europas sista diktatur” – försöker Aleksandr Lukasjenko undvika ett Ceaușescu-öde genom att hantera regimkritiska protester där folket för länge sedan tröttnat men där senaste valresultatet fått bägaren att slutligen rinna över.

Dessutom: en åsikt oavsett om den är fri är per definition inte alltid acceptabel. Jag kan tycka att det vuxit fram en de facto-yttrandefrihet. Du får tycka som du vill, så länge du tycker de rätta sakerna. Ungefär så.

Det är inte juridiskt olagligt att gå emot denna de facto-yttrandefrihet, däremot kan det bli socialt problematiskt med konsekvenser både privat och professionellt.

Och: även Sverige har vår beskärda del av korruption på olika nivåer, även vi har vår beskärda del av censur. Att påstå att ordet reservationslöst är helt fritt är hyckleri.

Vi har de senaste decennierna kommit att fostras in i att just du är unik, att din åsikt är oerhört värdefull och att du har din fullaste rätt att uttrycka just vad du tycker. En Rättighet med stort R.

Detta har medfört en del osköna avarter kring bland det finaste vi har, där det fria ordet tas som gisslan bakom kontraproduktiva handlingar som inte bara tenderar att vara omoraliska utan rent av farliga.

I den lättare delen av spektrat hittar vi ego-centreringen på sociala medier. Filtrerade Instagram-inlägg på genomtänkta tallrikar, löpartights och solnedgångar.

Det må vara ofarligt på kort sikt, däremot mer svåranalyserat över tid när det kommer till psykiskt mående. Den ständiga uppkopplingen skulle mycket väl kunna ta ut sin rätt i framtiden, om detta lär vi bli utvärderade.

Men det finns även betydligt snuskigare fenomen på yttrandefrihetens bakgårdar. Forumet Flash-back har vuxit till en enorm maktfaktor när det kommer till informationsförmedling. Där kan du bland annat få reda på det senaste om aktuella (och inaktuella) brott och vilken kändis som åkt dit för narkotikabrott.

Flashback har sina verkliga uppsidor, det funderas och ventileras om högt och lågt, det finns praktiska tips att få om allt möjligt och i princip ingenting är förbjudet. Men allt sker på gott och på ont under anonymitetens förklädnad. Näthat är alltid förkastligt, i alla sammanhang.

Något annat fullständigt motbjudande stötte jag på för några veckor sedan, medborgargarden som växer fram i Facebook-grupper som ska ta lagen i egna händer genom att ”göra en insats”.

Med all respekt för civilkurage: jag vet inte om vi fick Dackefejd, fransk revolution och arabisk vår för möjligheten att hänga ut minderåriga cykeltjuvar för allmän beskådan, inte sällan utan mer än anekdotisk bevisföring.

Det måste vara bättre att låta polisen göra sitt jobb istället för att riskera rättssäkerheten till förmån för Rättigheten med stort R: att bara skriva, lägga ut, publicera och säga vad du tycker.

De som genom historien suttit sig upp mot överhet och etablissemang lär titta ner på vissa delar av dagens samhälle och undra sådär lite smått: spilldes allt blod för detta?