När jag växte upp som smågrabb, på 1200-talet med Birger Jarl, var sjuksystrar, läkare, lärare, journalister, högskolelärare och poliser högstatusjobb.

Successivt genom årtiondena har dessa jobb sjunkit i status, inte för att deras arbete blivit mindre viktigt utan det är en samhällsutveckling som kan vara svår att förklara.

Den har skett sakta men över decennier är den uppenbar. En förklaring är en minskande tilltro till auktoriteter, vilket kan kännas bra eftersom det skulle ge oss ett jämlikare samhälle, men det har också en betydande nackdel.

Folk som har auktoritet har det för de kan något. Ett samhälle som inte värdesätter att någon kan något är dömt att vandra i en jämmerdal av dåliga beslut och återupprepat plågas av följderna av ogenomtänkta åtgärder.

Det logiska vore att bönder och skogsfolk hade ett inflytande över miljöpolitiken eftersom de arbetar närmast naturen och ser dess alla skeenden men de har de inte.

De har noll inflytande.

Varför?

I Sverige idag är kunskap identisk med den tjänst man har i kombination med politisk koppling. Därför är Länsstyrelsens inflytande över miljön betydande. Innebär att de på Länsstyrelsen kan något mer än bönder?

Nej. Tvärtom. De kan mindre. På en het arbetsmarknad har Länsstyrelsen snarare blivit ett bakvatten – där de pinnar som inte dras med i mittenfårans flöde hamnar i stiltje omgivet av odrickbart vatten. Länsstyrelsen är en del av maktmaskineriet så de kan inte ha fel.

Och om de har fel svarar de inte på brev. Eller skickar åter löjeväckande författningstext som svar på konkreta och underbyggda frågor för de har inget svar att ge.

Men det kan man göra för den politiska makten vill ha dem som utövare av hur det skall vara. Det är lite som fogden Elof den Osluge och Falske, som var fogde på Köpingshus, innan allmogen redde ut begreppen en vacker bedårande minnesvärd dag på 1400-talet.

Inflytande över utvecklingen är idag i huvudsak i händerna på myndigheterna och eftersom politikerna inte törs utmana myndigheterna leder dessa Sveriges resa från rikedom till fattigdom. Där dåliga beslut läggs till högen av tidigare dåliga beslut.

Däremot idag värdesätts känslor väldigt mycket istället för kunskap. Man kan se det i det svenska debattklimatet där operasångare och komiker på allvar ses som experter och opinionsbildare i integrationspolitik, för att ta ett exempel.

I ett svenskt TV-debattprogram är expertkunskaper underordnade eftersom alla åsikter tillmäts lika värde. Parallellt med detta blandas fakta, kunskap och känslor som om det skulle vara samma valuta.

Om känslor är lika viktiga som fakta kommer skådespelare och ståuppkomiker vinna i princip varje gång eftersom de är bättre på att projicera känslor än vad forskare och experter är på att presentera fakta.

Och politik som drivs av känslor skapar i sin tur ett land som leds med samma bildade elegans som ett elevråd.

Yrken som inte fanns i någon nämnvärd utsträckning för 30 – 40 år sedan har idag tagit över status – och ersätts därefter.

En skaplig datakonsult kan idag omsätta 2-3 miljoner kronor i eget bolag med fyraårig högskoleutbildning, lite certifieringar och verktyg som kostar mindre än en uppsättning traktordäck.

För att fortsätta jämförelsen med bönder, om vi räknar om en datakonsults omsättning på 2 miljoner kronor till skogsareal och avkastning så skulle det behövas runt åtta hundra hektar skogsmark, eftersom gallring och slutavverkning genom olika netton, för att ha samma avkastning.

Det är en fastighet som idag kostar 60 miljoner kronor samtidigt som en datakonsult kan ha samma avkastning på verktyg som kostar mindre än en tusendel.

Då kan man säga att de areella näringarna, skog och jord, har stigande fastighetsvärden som inte en datakonsult har.

Mot det kan man ställa – just det – myndigheterna som är fullt upptagna med att se till att enskilt ägd mark är mer ett problem än en tillgång.

Räntor på 1-2 % är heller ingen naturlag. Jag tar upp detta för att visa hur samhället förändrats och vad det nya samhället verkar sätta värde på.

Vi drivs alltid av en tro att den verklighet vi lever i är logisk men en hel del av det vi gör, hur vi ser världen, vad som uppfattas som väsentligt och vad som betalas för, saknar ofta logik utan är summan av värderingar.

Det är det nya samhället. Det kännande samhället. Frågan är om ett samhälle som enbart känner är väl rustat för konkreta utmaningar.

Men det är en annan frågeställning.

I en hängmatta i sommartid klarar man bara av en tankeövning i taget. Mer bandbredd har man inte som människa.