KöpingMolnigt

Magazin24

Tiderna förändras

Carl Olov Persson skriver om pensioner, gemenskap och den "gamla goda tiden".

Krönika · 10 maj, 2020 kl. 18:00

De första pensionerna som betalades ut, för knappa 80 år sedan, betraktades som fattighjälp. Några löste inte ut en första utbetalning på 8 kronor. De ville inte ha fattighjälp.

På 40-talet fanns det fortfarande fattighus dit människor som inte klarade det egna boendet flyttades. Astrid Lindgren beskriver målande hur atmosfären på ett fattighus kunde gestalta sig. 

Alla gjorde vad de kunde för att få bo kvar i torpstugan. Alla socknar hade sina fattighus. Götlundabornas fattighus låg i Torpstång ner emot Arbogaån. 

Äldre från Himmeta och Västra Skedvi, som inte hade anhöriga som ställde upp, hamnade i Västra Skedvi, för himmetaborna 1-2 mil från tidigare grannar. Så småningom kom fattighuset att kallas ålderdomshem.

Stadigvarande arbeten var det ont om. Den som inte hade en liten bondgård med ett par kor, några hönor, häst och gris fick hanka sig fram på lite ströjobb. De som bodde ensamma i stugorna kunde få lite hjälp från någon vänligt sinnad grannbonde. 

När våren kom selade bonden på hästen, satte för järnhjulsvagnen som lastades med potatisorder och lite dynga. Han tog sig till grannen för att hjälpa till med potatisen. Fram på höstkanten återgäldades hjälpen med några timmar på bondens åkrar. 

Ved till spisen hämtades från grannbondens skog. Även den tjänsten återbetalades med arbete på gården. 

Boende i närheten av fiskrika vatten, som Hjälmaren, Mälaren etc. fiskade. På vägen hem knackade de dörr och sålde av fångsten. Det blev några nödvändiga kronor att handla för.

Föreningsbidrag var ett okänt begrepp. Skulle det finnas en fotbollsplan i socknen så fick medlemmarna i föreningen se till att det blev det, helt på ideell bas. Miljöovänligt konstgräs var inte ens uppfunnet.

Kom något barn på den ”gamla goda tiden” till skolan i trasiga skor tog läraren kontakt med ordförande i fattigvårdsnämnden som såg till att byns skomakare tillverkade ett par nya kängor. 

Så började förändringarnas vindar blåsa. Allmänt barnbidrag infördes och alla kunde köpa hyfsade kläder och skor. Hemifrån medtagen smörgås och saftflaska ersatts av gratis skollunch. 

Industrialismen tömde stugorna på landet och fyllde nybyggda flerfamiljshus i stan. Människor fick fast arbete på nya företag. Det så kallade välfärdssamhället växte fram.

I det gamla samhället hade närheten till grannar inneburit en social kontroll, på gott och ont. När grannar möttes så pratades det. Om man färdades med häst stannade hästen medveten om att några ord skulle växlas. 

I dagens så kallade välfärdssamhälle har anonymiteten blivit ett vardagsproblem. Nu känner inte ens grannar i samma trappuppgång varandra. En granne kan ligga död veckovis. Först när hyrsvärden inte fått betalt för hyran upptäcks dödsfallet.

I den nya globaliserde världen har barnen flyttat till andra delar av jorden. Närstående kanske inte ens kan ordna en begravning.

Utanför varje stuga fanns förr en jordkällare, eller skall vi säga stenkällare. Där lagrades potatis, morötter etc. och där fanns flaskor med egentillverkad saft och sylt. En del kunde lagra kött, som inte rökts i byns pörte eller konserverats, i en isstack täckt med sågspån hämtat från sågen i byn.

På 40-talet förbjöds tiggeri och den gamla tidens uteliggare, luffarna, måste ändra livsstil. Några skaffade sig en resväska som fylldes med kläder och annat smått och gott. Med väskan på pakethållaren trampade gårdsfarehandlarna runt i bygderna och sålde varor. För några av ”knallarna” blev det början på en framgångsrik affärsverksamhet. 

För den som inte hade sinne för affärer fortsatte luffandet. De fortsatte att gästa gårdarna där de fick ett mål mat och kunde övernatta på höskullen.

Det handlade inte bara om ovilja att arbeta. I stället kunde det handla om svåigheter att anpassa sig till ett ordnat liv. För en del blev tegelbruken en välsignelse. På Arboga Tegelbruk plockade luffarna på dagtid tegel ur ugnarna för att nattetid sova gott ovanpå de varma ugnarna.

Romerna var intressanta och nyttiga besökare i bygderna. De slog läger på platser som Zigenarbacken i Köping, Fårtallen i Götlunda etc. Dit kunde folk ta sig för att få knivar slipade eller få kopparkrukorna förtennade men även för att låta sig spås eller underhållas med musik, dans och sång. Efter någon vecka flyttade de vidare till nästa socken.

Tiderna har förändrats och kommer att förändras. En sak är klar, i dessa coronatider kan konstateras att alla som bor i ett land hör ihop och har ansvar för varandra. Det måste vi alla ta med oss när vi formar vår gemensamma framtid.


Det här är en krönika. Skribenten är fristående och åsikterna är skribentens egna.



Andra har också läst

Köping Stars laddade för bortamatch

Basket Säsongspremiären hanterades med bravur, på fredagskvällen spelar Köping Stars säsongens andra match mot Nässjö Basket.

Kvinna åtalas för mordbrand – startade eldar utanför lägenheter

Köping I slutet av september larmades räddningstjänst och polis till ett lägenhetshus i Köping med anledning av flera anlagda eldhärdar i trapphuset. Nu åtalas en kvinna för grov...

Seniorgymmen i Hallstahammar öppnar igen

Hallstahammar Den 27 oktober öppnades seniorgymmen i Hallstahammar och Kolbäck igen, med nya coronaanpassningar.

Köping har högst smittspridning i länet

Elizabeth Salomonsson efter de senaste siffrorna: ”Nu är inte tiden att vara coronatrött!”

Jonny Fagerman underhöll PRO Arboga

PRO Arboga höll höstmöte den 27 oktober i Medborgarhuset. Eftersom det är coronatider är deltagarantalet begränsat vid möten. Deltagare fanns därför både i lokalen och på...

Busschaufför larmade om misstänkt vapen

Vapenliknande föremål låg under en bänk.

Lastbil i lågor i Kungsör

Dieselvärmare orsakade fordonsbrand.

Svar till Skräckslagen Arbogabo

Jonna Lindman (M) besvarar debattartikeln "Var går gränsen för utpressning?".

Tung onsdag för de lokala hockeylagen

Både Köping HC och Surahammars IF föll på bortaplan under onsdagskvällen.

Stars förbereder för första matchen i nya idrottshallen

Sportchefen Stefan Stålmalm: "Ger bättre förutsättningar för ett mer coronasäkert arrangemang".

Äldre kvinna bestulen på sin rullator

Hade rullatorn i trapphuset när den försvann.

"Trygga stödet till kvinnojourerna"

Debattartikel signerad Centerkvinnorna om att Sveriges kvinnojourer behöver långsiktigt stöd.

Skolbetyg i Hallstahammar upprör lokalpolitiker

Jenny Landernäs (M): ”Det är katastrofsiffror, helt bedrövligt”

Spelglädje trots tomma läktare på Höstsparken

Klassiska turneringen pågår i Karlbergshallen.

Flertalet katalysatorer stulna i Arboga och Kungsör

Verkstad beskrev en av stölderna som "proffsigt gjort".

Resultat från Bryggpimpelserien

Mälardalens Tävlingsfiskare anordnar en serie i Bryggpimpling.

Kokningspåbudet i Medåker hävs

Säkert att dricka vattnet igen.

Rån mot guldbutik i Kungsör på tisdagskvällen

Gärningsman hade pistolliknande föremål och kom iväg med värdeföremål till oklart värde.

Nu påbörjas renoveringen av Björkskogsskolans skolgård

Till våren ska en ny skolgård med nytt underlag, lekutrustning och multisportplan stå klar.

Smedjegård: ”Så undviker du trängsel på kyrkogården”

Region Västmanlands smittskyddsläkare ger tips inför allhelgonahelgen.

Läs Magazin24 papperstidning direkt i mobilen eller i datorn!

Strömsholms kanal – historisk huvudled mot Bergslagen

Carl Olov Persson skriver om kanalens historiska betydelse – och framtid.

Trump, Sögaard och Elvis

Harry Holm skriver om presidentval, coronaviruset och sommartid.

Dags för kommunal Brexit

Jan Kallberg skriver om syrefattiga växthus och kommunernas brist på självstyre.

20 år i en tuff bransch är värt att fira

Björn Blomgren skriver om Magazin24:s 20-årsjubileum.

Magazin24s regionala lunchguide.
Dagens rätt, menyer, priser och öppettider.

Gratistidningarnas Branschorganisation tilldelade Magazin24 priset för årets lokalsajt 2020. Läs mer här