Tove Janssons Knyttet är en ängslig person som är rädd för det mesta. Vem tröstar Knyttet? Och vem tröstar Knyttet om Knyttet är en man?
"Det är inte lätt att vara människa”, sa August Strindberg en gång. Jag brukar tänka på hur svårt det måste vara att vara man. En man ska vara stor och stark – och samtidigt snäll och foglig. Men inte för stor och stark och inte för snäll och foglig.
Kvinnor har olika åsikter om hur en man bör vara och dessa är banne mig inte lätt att leva upp till. En riktig karlakarl men samtidigt snäll som ett lamm. Inte elak och hård – men inte mesig och undfallande heller.
Numera kan man hoppas att små barn uppfostras mer jämlikt – förr var det fult för småpojkar att gråta om de var ledsna. Pojkar skulle fostras till just karlakarlar att ta hand om den spröda kvinnan, tjäna pengar, avla barn, försvara hus och hem och aldrig visa sorg eller tårar. Hur klarade män det? Och ser det annorlunda ut idag?
En viktig skillnad mellan män och kvinnors sätt att hantera problem tror jag är vänskap. Kvinnor pratar med väninnor – talar om sina svårigheter, får råd och tröst – vänskap.
Hur gör män som får problem? Ja, i ett gott förhållande med en partner så kan mannen förhoppningsvis tala om saken där och få tröst. Men den man som lever ensam – hur gör han?
Som liten kunde kanske pojken krypa upp i mammas knä och få tröst även om han, till skillnad från en flicka, kunde bli retad för det – men hur gör den vuxne, ensamme mannen med sin sorg?
Jag tror inte att det är särskilt vanligt att män har den sortens vänskapsrelation som kvinnor har sinsemellan. Jag minns en tidigare arbetskamrat till mig, en kvinna. Vi jobbade väldigt mycket ihop och stor del av dygnet – vi brukade säga:
– Vi vet mer om varandra än vad våra män gör.
Så är kvinnors sätt. Kvinnor pratar med sina väninnor – men hur gör män? Jag tror inte det är vanligt att en man kontaktar en manlig vän och pratar förtroligt om sina personliga problem. Det blir nog mer av grabbigt käftande som inte har ett dugg med problemlösning eller tröst att göra.
Män ska bete sig på rätt sätt, anser kvinnor, men hur? Vad är rätt? Är det inte ganska mycket prat om hemska män nu för tiden? Män som trycker ner kvinnor, utnyttjar, misshandlar och våldtar. Inte alla män – som också är ord som inte får sägas. För enligt vissa kvinnor handlar det just om ALLA MÄN – vilket inte är sant!
Det finns också ett uttryck som heter ”det är inte ens fel när två träter” – och ”kasta inte sten när du sitter i glashus”. Kvinnor är inte alltid oskyldiga små helgon rakt igenom och det finns också det motsatta – kvinnor som utnyttjar och misshandlar män. Nu talar jag inte främst om fysisk misshandel utan psykisk. Misshandel som inte syns därför att det handlar om manipulation och avancerad psykisk styrning. Så avancerad att det är just misshandel och förtryck. Mannen hamnar i ett tillstånd av hjälplöshet men blir samtidigt kallad för toffelhjälte eller sillmjölke – en riktig mes!
Och vem tar då denne man kontakt med? Vem tröstar Knyttet? Kvinnor har sina väninnor som tröst och stöd – men vem har mannen?I en värld där den sortens kamratskap är ovanlig och det kallas bögigt om man pratar känslor.
Det är dags att förstå det samspel som finns mellan män och kvinnor – men också samspelet män emellan – liksom mellan kvinnor.
Våga prata om det som inte sägs. Män är inte alltid skitstövlar som ska bespottas och kvinnor kan vara mästare på att manipulera och förtrycka.
Kvinnor bör ta till sig detta och män bör lära sig att prata om sina problem med andra. Förstå att det är okej att söka tröst hos en medmänniska och att den medmänniskan också kan vara en person av samma kön.
Det är varken pinsamt eller mesigt att prata om känslor!
Delad glädje är dubbel glädje.
Delad sorg är hälften sorg!
